Nu har vi klivit in i årets sista månad och lämnat november bakom oss.
Veckan som gått inleddes med lätt pudrad mark, rimfrost och dis, riktigt vackert tyckte jag och passade på att knäppa några bilder.
Igår var det första Advent. Efter en fin stund i kyrkan med Anuska-kören och Anna Präst gick vi till Casselgården igen. Det var dags för årets julbasar.
I lördags var det liv i luckan! Äntligen kom barnbarnen på besök till oss, farmor och farfar. Den som allra först ringde på dörrklockan var Stora V, för dagen klädd i vampyrklänning och mantel. Lilla V kom bak efter. Hon hade sina finaste, blankaste festbyxor på sig, dagen till ära. Och Eli kom med famnen full av blommor för att gratulera farfar. Roligt att vara fulltaliga runt köksbordet igen.
Det gäller att ta tillvara alla ljuspunkter och glädjeämnen, speciellt nu i mörka november med en månad kvar innan ljuset så saktliga börjar komma tillbaka. - Varför inte pigga upp sig med en färganalys igen, tänkte jag när erbjudandet dök upp.
I slutet av 80-talet gjorde jag en färganalys på GBs, ortens dåvarande herrekipering. Hon hette Göta som samlade några damer omkring sig och lät oss prova ut färger som klädde oss bäst. Då bedömdes jag vara Vinter. Nu har mina egna färger dämpats och förra veckans färganalys på Mathildas visade att jag nog klär bättre i Kall Sommar.
Den första snön kom under natten till fredagen och la sig som ett pudertäcke över gräsmattor och rabatter. Nu under natten har det fyllts på med snö. Det kan jag konstatera när jag kikar ut i den mörka morgonen. Det är vackert, men jobbigt med igenfrysta bildörrar och pansaris på bilrutorna. Igår kväll måttade jag in bilen i garaget, så jag hoppas att det går fortare att ta sig in i bilen idag, då jag ska iväg till jobbet på Kupan.
I fredags var jag med och tog farväl av en arbetskamrat, vän, mamma, mormor och farmor i vår vackra kyrka.
Ibland får man nypa sig i armen. Är jag med i en film, eller? Men nej, jag har bara varit med på en helt normal teaterresa med ett gäng seniorer från södra Närke.
Vi klev på den tjusiga dubbeldäckaren i gryningen på vår lilla ort och sedan plockade vi upp hågade resenärer ut efter vägen. Vi gjorde depåstopp och fyllde på med kaffe och mat och lättade på trycket. Lite försenade kom vi iväg från matstället, men vår chaufför pressade foten på gaspedalen.
Men vår hjälte till chaufför lyckades förhandla till sig en kvarts frist, så 15.12 lämnade vi ytterkläderna på bussen och rusade in i foajén med biljetterna i högsta hugg. Över allt stod det personal beredda att checka och visa till rätta. När vi klev in i salen fick vi applåder av publiken som väntade! Nu kunde vi pusta ut och njuta av förvecklingar, snabba repliker och Ola Forssmeds otroligt lealösa kroppsspråk.
Några timmar senare bordade vi ett skepp i hamnen och åkte till havs. God mat och dryck fick vi. När vi vaknade efter en glad festkväll och en lugn natt befann vi oss i ett annat land. Mobilen var inställd på väckning en timme före frukost, men tidsomställningen lurade upp oss en timme för tidigt.
 |
| Vad sägs om en chokladfontän till frukost? |
 |
| Den lugna skärgårdsmiljön förbyttes till mer dramatiska syner. |
Sista helgen i oktober hade jag laddat upp med en stor skål lösgodis på bänken i hallen. Var det inte då som vi brukade få besök av häxor, spöken och monster? Bäst att vara beredd! Men nej, inte kom det ett enda litet oknytt den helgen och Maken och jag såg till att skålens innehåll försvann undan för undan. När nästa helg närmade sig såg jag ju av annonserna i tidningen att det var dags för Halloween! Ny rusning till godishyllan. Denna gång fick vi hjälp att tömma skålen. Jag frågade ett gäng: - Vad skulle hända om jag valde bus? och jag fick ett generat leende till svar: - Ingenting! Men jag skulle aldrig riskera att stå utan godis! Huvva!
Klockan är bara 05.32 och här sitter jag och skriver. Kroppen bryr sig inte om att vi har gått över till vintertid. Den har sin rytm oavsett världsordningen.
Oktober månad är på upphällningen och många träd har släppt sina löv. Kastanjerna i kyrkparken står nu nakna och marken är täckt av en tjock, gul, prasslande matta.
Önskar dig som tittar in här en skön höstvecka!
Maggan
Nu har det gått en och en halv vecka sedan vi landade på fosterjorden och jag har landat även själsligen. Veckan har varit full av aktiviteter.
Det var ett strålande höstväder på Tacksägelsedagen. Efter att jag varit i kyrkan, som var fylld med barn, konfirmander och vuxna och på kyrkkaffe med diakonigruppens läckra kakbuffé, så drog Maken och jag iväg ut på Närkeslätten. Jag ville fånga höstlöv på bild medan tid var.
 |
| Bild lånad av Sydnärkenytt |
