Påsken i ett äggskal

God morgon!

Både jag och solen har just gått upp. Det ser ut att bli en fin dag.

Påskvädret har varit rätt busigt: snöfall, kraftig blåst och däremellan solglimtar = aprilväder.

På långfredagen hade vi bestämt att åka och fika på Sockenstugen, mina kompisar och jag. Vi trotsade gråvädret, för inne i stugan var det varmt och mysigt. Det blev våffla till kaffet, men jag hade kunnat tänka mig prova några andra läckerheter bakom glasdisken också. Det får bli en annan gång.

På Påskafton såg det ut så här när jag tittade ut. Usch och fy! Som tur var försvann snön under dagen och vi fick till och med några solglimtar.

Fllickorna V med sina föräldrar kom och hälsade på och hjälpte oss äta upp påskmaten och godiset. I år kom inte en enda påskkärring och ringde på dörren. Men häxorna från Villfranche de Conflent hängde som vanligt i köksfönstret.

På Påskdagen gick jag på en festlig mässa i Ramundeboda kyrka och sedan kurade Maken och jag inomhus medan det friskade i runt knutarna.

Nu är det en bra bit in på vardagsveckan och jag ska bland annat skriva på en artikel för Bodarne-Magazinet idag. 

Önskar dig en fin fortsättning på april!

Maggan

 

Regnbågar och snöflingor

God morgon!

Det är tid för regnbågar och vackra soluppgångar. Flickorna V var här i veckan och skapade egna regnbågar med hjälp av såpbubblor.

Familjen firade Pe som fyllde år med att gå på restaurang och äta gott och sedan umgås hemma hos oss. - Nu ska jag göra en Farmor Maggan, sa Eli och fotade maten. Hmmm!

Nåja, hon kanske har rätt. Det här åt jag, Bún Thit Nuong - gott. Foto: Maggan

Som "roddare" till Tivedspôjkera körde jag utrustning och Maken till ett gig i Götene förra veckan. Vilken besvärlig väg! Från Mariestad och neråt var det ett enda stort vägbygge där man mötte långtradare i hårnålskurvor på smala vägbanor. I Götene blev vi väl mottagna av ett gäng SPFare och spelningen gick hur bra som helst.

I onsdags sken solen och då jobbade jag på Kupan med mina kompisar A och M. Lilla Må, som också brukar jobba då, hade tillfälligt rest till sydligare breddgrader. 

Dagen därpå var det mulet och grått och nu, på Långfredagen, singlar det till och med ned snöflingor från skyn. Vi har fortfarande kvar domherrarna som kalasar på de sista solrosfröna i fågelhuset. Kajorna har käkat upp talgbollarna redan. 

Om jag hinner ska jag läsa Påskekrim. Fick en efterlängtad bok i brevlådan. Det är Carina Burmans Bittert, amore, uppföljaren till Döden tar semester.

Men jag tvivlar starkt på att det blir några stunder för läsning. Flickorna V kommer nämligen tillbaka för att fira påsk med oss. Det ser jag fram emot!

Glad Påsk!

Sjöängen tur och retur

God morgon!

Några korta rader innan det bär iväg till dagens värv på Kupan. 

Sedan sist har jag varit i Askersund på Sjöängen vid två tillfällen. Den ena gången var i lördags då vi var några stycken damer som ville se och höra Sissela Kyle berätta om sin mamma.

Så bra hon gjorde det, Sissela! Hon var närvarande, medkännande, rolig... Det kändes som om hon berättade ur hjärtat till bara mig. Och vilken mamma sedan, en riktig tuffing!

Andra gången jag besökte Sjöängen var i måndags. Då var det dags för grundomgången i PRO-vetarna. Vi var fem lag som tävlade och vi kom på en hedrande andra plats efter Kumla 1, som är jätteduktiga. Ja, nu har jag varit med Vera P i laget sedan 2013. Det är både pirrigt och roligt. 

Här är en bild från mars 2013 då Dagny var med. Resultatet var detsamma den gången också: Vi kom tvåa efter Kumla 1.

Nej, nu är det bråttom! Ska mäta blodtrycket (har börjat hemblodtrycksmätning) och äta frukost och sedan iväg till Kupan.

Hasta la vista!

I soluppgången

 God morgon!

När jag nyss drog upp rullgardinen var himlen alldeles röd. Det ser ut att bli en vacker dag. Frosten på grannens gräsmatta kommer att smälta, liksom deras snögubbe gjort för länge sedan. Nu hänger bara hans tomtekläder kvar över staketet. 

Igår när jag gick ut ur huset skriade en trana så högt så att jag trodde att den stod på tomten. Men ljudet kom ovanför taket. En grupp tranor flög i V-formation på låg höjd. Ett annat vårtecken är tussilago i dikena och snödroppar i rabatten.

När jag hörde tranorna var jag  på väg till Emma, min rara och duktiga fotterapeut. Man ska vara rädd om sina fötter, som Birgitta Andersson påpekade, utan dem står man sig slätt! Min vänsterfot är fortfarande ett stort problem, svullen och vanställd och smärtande.

Veckans glädjeämnen i bilder som skickats till min mobil (utom den fjärde som jag fotat själv):

• En liten goding har kommit till världen. Systerdottern har blivit mamma.
• Vi fick hjälp att laga trasig stol av vännen T. Jag tackade med tulpaner.
• Syster S fyller år och visar vårsjalen jag skickade.
• Vovven Q bjöd på en förtrolig stund. Gillade att bli klappad.

Önskar dig en trevlig helg!

Maggan

Vår och vänner i veckan som varit

God morgon! Dagen gryr. Det ljusnar i öster. Fast just idag är det disigt och jag ska snart göra mig i ordning för ett pass på Kupan.

Men först ska jag skriva några rader i min dagbok, som jag gör varje morgon. Jag sparar minnen och intryck, just nu i en vacker dagbok som jag fått från min vän PO66.

A pro på vän, i veckan har vi haft flera fina möten med vänner.

Till den nybildade sånggruppen hade jag med mig texten till en fin liten sång:

Vad är en vänskap? Kan den förklaras, blicken som säger: vänner är vi! Sällan vi talar om vad vi känner, vi bara vet det: vänner vi skall förbli!

Kanske med åren ses vi rätt sällan, möts inte ofta, skiljas igen. Men när vi träffas, du är densamma. Vi vet det båda: vår vänskap varar än!

Fröjd det mig ger att du finns i världen, att vi kan mötas och skiljas så, helt utan fraser, självklart och enkelt. Tänk, att en sådan gåva, man kan av livet få!

En av vännerna fyllde 50 år i veckan och vi hade kalas här hemma. Naturligtvis spelade vi Majong, vi byggde upp och rev muren ett antal gånger. Nu skulle morfar Sven ha sett oss. Det är hans fina skrin och vackra bambubrickor vi använde.

Tidigare i veckan träffade vi vännen A från den södra förorten. Även hemma hos honom blev det spel och dobbel. Efter den goda lunchen blev det några partier Alfapet.

Nej, nu blir det bråttom! Måste skynda! Ha det så bra!

En hälsning från den lilla galliska byn

God morgon!

Ny vecka och ny månad. Det är dags för en liten uppdatering om vad som tilldragit sig sedan sist. Omvärlden är skrämmande och mörk, men välkommen till min bubbla.

Bilden ovan är inte från den lilla galliska byn, där snön snabbt drar sig tillbaka och tranorna skriar. Nej den ska illustrera en av de två biofilmer jag sett under förra veckan, Wurthering Heights. Kompisen och jag tillsammans med kanske sex andra damer fick se vidunderliga vyer och stor passion på bioduken. Nästa söndag kväll var biosalongen nästan fylld. Då gick den svenska filmen Grannfejden, som egentligen också är en film om kärlek. En feel-good-rulle med mycket medmänsklighet och humor.

På onsdagen åkte Maken och jag med på en busstur till Fjugesta där revykungen och hans dotter, Peter och Amanda Flack höll hov. Efter en god pyttipanna med rödbetor fick vi oss till livs anekdoter och kåserier om och av Torsten Ehrenmark. Mycket gemytligt!

Det var dags att fixa till kalufsen i veckan som gick. När jag kom hem från MP, min duktiga frisör, tog jag ett foto framför hallspegeln. Eftersom jag sent omsider laddat ner ChatGPT förvandlade jag bilden till olika versioner av mig själv: den glamorösa, den maktgalna, den mysiga och den hemvävda.

Det allra bästa på veckan var att ha Pe och hans döttrar hos oss under söndagen. Det är fint att få umgås en stund, även om det inte blir så jättelänge. 

Vi hann med två omgångar av familjespelet Spite & Malice. Lilla Ve och farmor spelade i lag. Det ska böjas i tid ....

En lugn stund i soffhörnet med Lilla Ve, dockorna Pelle och Bella och apfamiljen. Här i trängseln trivs farmor Maggan! 

Ha det så gott!

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport!

Hejsan!

Jag har inte gått i ide, även om det är två veckor sedan jag hörde av mig. Tvärtom är det full fart i den lilla galliska byn och härom kring!

OS har bidragit till mycket spänning dessa veckor. Jag liksom många med mig tittar gärna på curling när det är mästerskap. De norska curlingherrarna var klädda pyjamasbyxor och en hade röd toppluva. En sådan klädsel kräver nog ett gott självförtroende. Extra svårt att ta en förlust med värdighet då.

De här godingarna, syskonen Wranås, gick segrande ur kampen i Mixed Curling. De gick rakt igenom TV-rutan! Så coola och duktiga. Och damernas skidlandslag fortsatte att glänsa.

Snart är det över. Imorgon är det sista dagen och då sitter jag bänkad kl 11.00 för att hålla tummarna för att Lag Hasselborg tar ett OS-guld i curling.

A pro på sport! Lillasyster L och jag träffades som brukligt under sportlovsveckan i La Stada. Vi tar tåget från varsitt håll och sammanstrålar på perrongen. Och som vanligt startade vi med varsin semla till kaffet. Det var kyligt till en början, men med solens hjälp steg temperaturen många grader. På väg till slottet blev vi passerade av Landshövdingen som hastade mot sin bostad. Vi gick in en annan väg och löste entré till utställningarna på slottet. Pärlor och Pixel hette en. Vad kan man inte skapa med pärlplattor! Det sportiga under det besöket var att knata upp för alla stentrapporna till tredje våningen. Flås, flås!

En vecka tidigare besökte jag tillsammans med gäng damer konserthuset i La Stada. På scenen stod Orsa Spelmän, Tina Ahlin och Bengan Jansson. Vilka musiker! De gick verkligen hem. Publiken stod upp och applåderade när det hela var över.

Februari är årsmötestid och under vecka 7 klarade jag av två årsmöten och på måndag är det dags för ett tredje. 

Den här bilden från fredag den 13:e får symbolisera det glassiga i tillvaron. Då satt jag på restaurang på hemorten med två av mina väninnor och pratade och skrattade i flera timmar. Att man kan skratta så hjärtligt åt högt blodtryck! Eller snarare vad som tros kan orsaka det. 

Ljuset återvänder, dagarna blir längre! Ett gott slut på februari önskar jag dig!

Maggan